Jag står på läktaren och ser en bladdig massa springa förbi mig. Om och om igen kommer massan förbi. Det är röster som är välbekanta, ansikten jag känner igen och händelser jag minns. Jag känner igen den här massan. Men varför? Jag känner att det blir tyngre och tyngre att andas. Massan blir otydligare men samtidigt tydligare. Hur är det möjligt? Plötsligt slår det mig! Massan är mitt liv !! Mitt liv springer sprinterlopp med mig men jag själv hinner inte med !! Jag står paralyserad och undrar vad som händer.
Det kommer perioder i ens liv när det enda du kan göra är att göra. Du kan inte lägga dig i fosterställning och vänta på den sista smällen. Du måste agera! Och det gör vi nu. Båda två! Vi tar de bollar vi kan bäst och så springer vi. Varför? För att alternativet, dvs ge upp, är inget för oss!
Ja det innebär en del uppoffringar! Kanske att vi är lite utspridda, tankspridda och röriga. Men om 3 år, vem kommer att komma ihåg det!?
Det är så här det är att vara företagare och bygga bolag. Man gör saker på ett lite annorlunda sätt. Ja vi kanske inte äter middag tillsammans varje kväll, å andra sidan blir de gånger vi äter tillsammans oerhört mysiga. Ja jag kanske får rusa in med termobyxorna under lektionen för att tankspriddheten rörde till det igen. Är någon skada skedd? Absolut inte! Istället möts jag av en flicka som strålar som en sol för att mamma höll sitt löfte när hon sade: "Oroa dig inte gumman, jag löser det. Du har dem här innan rasten!"
Ja vi kanske har barn som tröttnat på kvällsmöte och som får följa med överallt. Ja vi kanske har barn som tröttnat på att åka bil kors och tvärs genom stan.
Men ja jag pussar och kramar! Ja jag gör läxor och jag lagar mat! Ja jag finns där vid varje "mamma kan du hjälpa mig?" "mamma visste du att"
Och ja, istället så jobbar jag till 00:30 vissa nätter och visst många gånger kan jag låtsasleka med Philip samtidigt
som jag jobbar.
Varför gör jag då detta?
Jag har ett mål. Det finns något jag vill uppnå med detta - min plan är klar och mitt varför är tydligt. Jag tar den korta smärtan av att vara tankspridd och av att inte leva det vanliga Svenssonlivet mot att få den långa njutningen av vad detta företag kan ge mig och min familj. Det är så här det är att vara två företagare i samma familj med två små barn. Det är ingen lätt resa att göra men kommer den vara värt det? Det kan du ge dig på att den kommer.
Men vet ni vad? Mina barn kommer aldrig försent till skola och dagis. Mina barn hämtas mellan 15-16. Mina barn får min tid så fort det är något. De har aldrig missat en frukt, en gympapåse eller en utflykt. Trots sena nätter och tankspriddheten gör jag allting så gott jag bara kan. Ja jag har fått anamma "Good enough" metoden inom mycket. Allt behöver inte vara perfekt.
Att vara företagare är tyvärr fortfarande förknippat med lyx av något slag.
"Du styr din egen tid ju, hur kan det vara jobbigt?" Min Vaddå? Tid? Tid hade jag innan jag blev egen. Tid har jag när jag sluter ögonen och sommar, men då går min tid åt till annat.
Men jag har valt detta själv. Och även om mitt liv just nu springer ett sprinterlopp med mig så är det inget maratonlopp. Och inget kommer någonsin kännas så skönt som när jag springer över den vita linjen och jag tar guld!
DÅ kommer jag stå som den stolta vinnaren jag är på prispallen och tänka:
"Quitters never win and winners never quit!!
